mötet med apostlahästen

Har glömt berätta om en "rolig" händelse som inträffade för några dagar sen.

Satt i LynnMall och väntade L som skulle hämta mig. Läste något gratisblad. Skulle precis gå när någon sätter sig alldeles bredvid mig. Jag ba men herregud ska han försöka flörta med mig nu eller. (Ha ha.) Han var väl i min ålder, såg helt vanlig ut. (Till saken hör att killar är jävligt annorlunda här mot svenska killar. De kan liksom tuta och vinka och vissla på en när man är ute och går. De beter sig ungefär som FULLA svenska killar. Hela tiden. Hemma skulle jag aldrig dra den slutsatsen om någon bara för att den säger hej.)

Killen: Hey.
Jag: *ignorerar*
Killen: Hey how's it going?
Jag: *låtsas inte höra*
Killen: Alright... *suckar och tittar bortåt sina polare*
Jag: Suck. Hi.
Killen: Heeeey wassup with you ignoring me like that...?
Jag: He he. I was reading. Sorry. (Whothehellareyou?)
Killen: I just came up to you because Jesus told med he loves you and that he has great things planned out for you in life.
Jag: Oh. Wow. Thanks. That's good to know, I guess.
Killen: Yeah isn't it great!? Are you a Christian?
Jag: No.
Killen: Why not? Jesus loves you.
Jag: Well, I was, once.
Killen: (Blir gladare igen.) Oh! Was? Why not anymore? Are you being a naughty girl?
Jag: Hahaha. No. I had a revelation.
Killen: WOW! But...what.. what was it?? *konfunderad*
Jag: That there is no such thing!
Killen: How do you know that?
Jag: Well, I don't know that there IS anything, so...

Sen reste jag på mig och liksom indikerade att det var dags för mig att gå. Då blev jag irriterad när han ba "hey, it's ok, you can go!" som om jag behövde hans tillåtelse för det eller? Jag ba eh, ja. Klart jag får gå om jag vill. MIN KILLE SKA FAKTISKT HÄMTA MIG NU.

Så. Dumhuvve.

karekare

Efter lite velande åkte vi till Karekare ändå. Det regnade till och från, men vi blev aldrig totaldränkta i alla fall :) För er som undrar ligger Karekare runt en halvtimme från Titirangi med bil. Snirkliga vägar hela vägen.

Så här såg det ut från parkeringen. Hej Sagan om Ringen. Typ.

Efter en liten promenad såg man Karekare-fallen! Det var jättefint. Synd att man inte kan få med helheten liksom. Men det går typ inte ta in alla gröna berg överallt i huvudet ens.

Jag vid vattenfall.

Promenad genom gröna skogar.

Roliga träd som vi klättrade i.

Och här var alltså den berömda stranden. Det var nog den mest magnifika strand jag sett i hela mitt liv. Så himla storslagen. Blev nästan rörd när jag gick där. Kände mig så liten. Och Tasmanska havet kändes så otroligt, oändligt stort.

Här gick vi.



Vi var helt ensamma på hela stora stranden.

Stort.

Vad detta är? Undrade jag också. Den var uppspolad från havet. Det är en manet! Helt sjukt. Den levde dessutom. Rörde på sig. Skummaste grejen jag har sett på länge. Påminde mig om hatten i Harry Potter.



Sen gick vi tillbaka mot bilen.

Sanddyner.

Fler bilder finns på facebook.

Resten av dagen har vi kollat på filmer. Nu sover Han och jag...gör nog det snart också. Hoppas vi!

hittade schampoflaskan.

Det är bättre nu. Hittade schampoflaskan.

Idag har gubben tagit ledigt. Första lediga dagen på mycket mycket länge. Så då tänkte vi gå en lång promenad här, där de för övrigt spelade in strandscenerna i The Piano!!! Hur ballt är inte det då.

Klicka här! så får ni se vad jag menar.

isoleringsgnäll

Minns ni? En av de första bilderna härifrån. September -08.


Har haft några himla fina dagar i Auckland nu, det var som att det slog om från novemberhöst till aprilvår helt plötsligt. Sol och blå himmel och varmt och...ja, vår i luften helt enkelt. Sen kom regnet tillbaka igen och nu är det väl helt ok väder. Regn och sen sol då och då och typ 14-15 grader. Människor har börjat gå utan jacka igen, dock inte jag. Använder fortfarande mössa ibland till och med.

Häromdagen var jag inne i stan (wow) vilket ju var himlans trevligt! Ännu trevligare var mitt sällskap, världens bästa H. Det lyckas alltid bli mycket prat om visum och det faktum att vi har utlänningboyfriends. Gillare´.

Stadsbesök är numera en ynnest. Jag ska förklara.

För att ta sig till stan utan bil härifrån, måste jag först ta sig till en busshållplats. Då får jag gå ner till byn i Titirangi. Nu, jag bor på en snirklig väg a la alperna cirka 30 minuters gångväg från den lilla byn. Där finns en bushållplats med en buss som går en gång i timmen om man har tur (på vardagar, såklart). Bussen går till New Lynn och tar tjugo minuter. New Lynn är en förort kan man väl säga. Där finns ett "mall" och tågstation samt busstation. Från New Lynn tar man en buss in till stan, som tar ungefär 35 minuter. De bussarna går väl en gång i halvtimmen.

SEN är man inne i stan. Typ två timmar efter att jag lämnat huset.

Däremot, om man åker bil, tar det väl 25 minuter in till stan. 30 minuterspromenaden ner till byn tar 3 minuter med bil. Så man kan väl säga att jag önskar väldigt mycket att jag hade körkort just nu. Så man slapp vara så himla beroende av mannen. Slapp få dåligt samvete över att be om skjuts till New Lynn så man kan ta bussen in till stan, för att sen ta bussen tillbaka till New Lynn och sen bli hämtad igen. Får så himla dåligt samvete varje gång jag ber om skjuts. Spelar ingen roll att han säger att det är lugnt och bla bla självklart ska hon ha skjuts, självklart bla bla.

Detta gör att jag istället kan tevetablån utantill nu och har ångest över att jag inte gör något. Det gör också att jag ballar ur fullständigt över minsta grej, nu precis höll jag på att börja GRÅTA över att den där jävla schampoflaskan vi köpte häromdagen är spårlöst försvunnen. Har fett hår och ignet schampo hemma. Och!!!!!! Ska jag gå en halvtimme till mataffären då eller och sen en halvtimme hem i uppförsbacke och regn och kyla? Va? Va? Va? Nej jag kan ju inte gå ut med ett jävla smörpaket till huvud heller. Kan jag det?

Oj.
Blev visst lite argt i slutet där. Jaja. Men jag vill bara heeeeeem. Vill att han ska bli klar med sitt himla jobb. Så vi kommer härifrån nån gång.

Nu fes katten här breve också. ÅH.

ack sverige

Längtar helt otroligt jättemassa hem till Sverige. Kände inte riktigt såhär innan jag hade varit hemma nu några veckor. Antar att det blev som en liten provsmak som väckte liv i något igen. För usch vad jag saknar alla vänner och min familj där hemma. Och svensk mat! Är så himla trött på det tråkiga det finns att äta här. Blä. Känns som jag bara äter samma grej dag ut och dag in. Hade jag inte ont av i Sverige för där åt jag i alla fall saker som jag verkligen tycker om. Men här äter jag bara saker som går ner, så att säga. Plus lite annat, såklart :) Men, är till exempel sjukt trött på glass - det trodde jag aldrig jag kunde bli. Men det är jag. Förutom klassisk glass på tallrik från billig bigpackbunke med kolasås, chokladsås och strössel. Det vill jag ha. Men ingen "fin" glass.

Och OJ vad jag saknar svenskt bröd. Köpte den där sk "Skandinaviska" brölimpan häromdagen igen. Men den är ju inte alls samma grej som skogaholmslimpan. Mest av allt bröd saknar jag polarbröd. Finns inte ens nåt i närheten av det här nere.

Önskar det fanns ett IKEA här, då skulle jag vara stammis i deras mataffär. Haha.
Seriöst.
Det här är inget man kan förstå förrän man själv är "utlandssvensk". Tror jag.

Händer inte så mycket här. Regn och så. Men idag hade man lite vårkänslor i alla fall. Solen strålade och inte ett moln fanns på himlen. Tydligen blir det vår i augusti eller nåt i det här landet. Eller slutet på augusti kanske, inte vet jag.

Nu ligger jag i sängen och kollar på Pretty Woman. Mysigt. Gillar den filmen. Men vem gör inte det, å andra sidan. (L som sitter vid datorn istället.)

Har lyckats spärra mitt NZ sim-kort så nu kan man endast nå mig på mitt svenska nummer. Bara så ni vet. Säger till när läget förändras.

kram.

nyazeelandbloggen - sweden edition

Vet ni. Saknar alla där hemma så himla mycket. Ibland tänker jag att jag är för pubertal. För mycket upp och ner känslomässigt för att kunna tas seriöst. Ena stunden är jag jätteglad, ena stunden olyckligast i världen. Men snart är jag ju inte tonåring längre. Har bara en och en halv månad kvar som det. Så det är väl dags att skärpa sig.

När jag sitter här downunder saknar jag Sverige. När jag är i Sverige saknar jag faktiskt Nya Zeeland... varför är det så?

Nåväl!
Här kommer lite bilder från när nyazeelandbloggen var i Sverige. Och Frankrike!

Spenderade fina dagar med Anna. Hon har skaffat en superfin lya på Torpa [Taapa], som vi hade fina stunder i.

Vi är båda två lika söta. Visst?


När vi såg den här bilden började vi skratta så otroligt mycket att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kunde inte andas. Trodde jag skulle dö.

Jag var tvungen att lägga mig ner.
Saknar Anna och att vara mongo med henne.

Jag hade även en otroligt fin semester i Frankrike med min älskade familj.
Gud vad jag saknar dom!!!!

Här är jag och min fina syster. (Vet inte hur det hände men jag ser mycket längre ut än vad jag är på den här bilden.)

delar av familjen i frankrike

Och så åkte vi och badade i Vättern när vi hade fint väder hemma.

En eftermiddag var det hela 23 grader i vattnet!!

Saga tyckte inte om att bada nå värst.

Min fina mamma fyllde 50 år.

Det blir för mycket att lägga opp alla dessa bilder här. Ni kan väl adda mig på facebook, där finns tonvis med bilder.

Vad kass jag är på att blogga här nu då. Men det finns liksom inte så mycket att blogga om. Har gjort mina äventyr här redan. Dessutom är jag pank, då händer det ju inte så mycket... Dessutom bor jag ute i regnskogen, där man måste ta bil till busstationen och sen buss/tåg i en halvtimme för att ta sig in till stan. Så det händer ju inte så ofta eftersom jag inte har körkort...suck. Är sjukt trött på att inte ha körkort. Sen tror jag iofs inte att jag skulle vilja köra här heller, för den delen. Folk kör som idioter i det här landet och dessutom på fel sida.

Vad roligt det skulle vara om nån ville komma hit och hälsa på så kunde jag guida den personen.

Nåväl!
Jag har ju i alla fall L. Alltid nåt, det.

Och en stor jordbävning hade vi i Southland inatt. Häroppe kände man ju inget såklart, men lite spännande är det ju i alla fall. Tsunamivarning och allt.

Ja, nu är jag här igen. Vinden viner utanför, klockan är tre och jag vaknade och kunde inte somna om... resan gick bra, låg och sov lite på Suvarnabhumis hårda stålbänkar. Tog en billig och jättebra massage. Flygningarna var inte så jobbiga, mer väntan emellan som sög. Men, nu har jag varit här i två dagar. Vinter i Nya Zeeland är ungefär som de allra tristaste höstdagarna. Ni vet, regn och grått och blåsigt och kallt. All fukt gör att det nog känns mycket kallare än vad det är. Det ligger runt 10-12 grader för tillfället om dagarna.

Husväggarna är så tunna i det här landet så man hör verkligen ovädret sjunga utifrån. Som när det är riktig megastorm på vintern i Sverige, typ. Så låter det.

hejdå svenska sommaren, hej nz vinter

Jahapp. Då hade jag nästan packat klart då. Imorgon bär det av tillbaka till NZ. Till Leon. Har saknat honom tillräckligt nu. Vill aldrig mer sakna honom.

Flyger Axamo-Arlanda-Bangkok-Auckland. Lyfter imorgon bitti den 7:e kl 06.25 och är framme torsdag 11.45 lokal tid i Auckland. Det är väl en resa på en sisådär 40 timmar. Känns stabilt, speciellt eftersom jag skadade ryggen i helgen och knappt kan sitta normalt. Och detta har man pungat ut nästan 14 lökar för.

13 timmars väntan i Bangkok...tips?