isoleringsgnäll

Minns ni? En av de första bilderna härifrån. September -08.


Har haft några himla fina dagar i Auckland nu, det var som att det slog om från novemberhöst till aprilvår helt plötsligt. Sol och blå himmel och varmt och...ja, vår i luften helt enkelt. Sen kom regnet tillbaka igen och nu är det väl helt ok väder. Regn och sen sol då och då och typ 14-15 grader. Människor har börjat gå utan jacka igen, dock inte jag. Använder fortfarande mössa ibland till och med.

Häromdagen var jag inne i stan (wow) vilket ju var himlans trevligt! Ännu trevligare var mitt sällskap, världens bästa H. Det lyckas alltid bli mycket prat om visum och det faktum att vi har utlänningboyfriends. Gillare´.

Stadsbesök är numera en ynnest. Jag ska förklara.

För att ta sig till stan utan bil härifrån, måste jag först ta sig till en busshållplats. Då får jag gå ner till byn i Titirangi. Nu, jag bor på en snirklig väg a la alperna cirka 30 minuters gångväg från den lilla byn. Där finns en bushållplats med en buss som går en gång i timmen om man har tur (på vardagar, såklart). Bussen går till New Lynn och tar tjugo minuter. New Lynn är en förort kan man väl säga. Där finns ett "mall" och tågstation samt busstation. Från New Lynn tar man en buss in till stan, som tar ungefär 35 minuter. De bussarna går väl en gång i halvtimmen.

SEN är man inne i stan. Typ två timmar efter att jag lämnat huset.

Däremot, om man åker bil, tar det väl 25 minuter in till stan. 30 minuterspromenaden ner till byn tar 3 minuter med bil. Så man kan väl säga att jag önskar väldigt mycket att jag hade körkort just nu. Så man slapp vara så himla beroende av mannen. Slapp få dåligt samvete över att be om skjuts till New Lynn så man kan ta bussen in till stan, för att sen ta bussen tillbaka till New Lynn och sen bli hämtad igen. Får så himla dåligt samvete varje gång jag ber om skjuts. Spelar ingen roll att han säger att det är lugnt och bla bla självklart ska hon ha skjuts, självklart bla bla.

Detta gör att jag istället kan tevetablån utantill nu och har ångest över att jag inte gör något. Det gör också att jag ballar ur fullständigt över minsta grej, nu precis höll jag på att börja GRÅTA över att den där jävla schampoflaskan vi köpte häromdagen är spårlöst försvunnen. Har fett hår och ignet schampo hemma. Och!!!!!! Ska jag gå en halvtimme till mataffären då eller och sen en halvtimme hem i uppförsbacke och regn och kyla? Va? Va? Va? Nej jag kan ju inte gå ut med ett jävla smörpaket till huvud heller. Kan jag det?

Oj.
Blev visst lite argt i slutet där. Jaja. Men jag vill bara heeeeeem. Vill att han ska bli klar med sitt himla jobb. Så vi kommer härifrån nån gång.

Nu fes katten här breve också. ÅH.