ska bara skriva av mig lite

Har varit ganska så deppig här nere sen jag kom. Eller, glad också ju. Men eftersom jag är så begränsad och inte kan göra någonting när vi bor här ute så blir det rätt långrandigt. Och då blir man ju deppig av det. Så jag försöker se det hela som en uthärdning bara. OK "uthärdning" var kanske lite överdrivet. Men jag bara väntar liksom av tiden, veckorna som är kvar tills L är klar med jobbet. Men det är faktiskt skitjobbigt att göra ingenting. Längtar till och med efter att jobba. Blir sjukt låg av att göra ingenting under ett längre tag.

Och så är det så mycket smågrejer som gör att saknaden hem blir större. Tidsskillnaden, att det inte funkar att smsa till Sverige med mitt SIM för tillfället av ngn anledning, att jag bara kan använda skype numera och inte vanlig telefon, och att det trådlösa internetet är så himla kasst att man ändå inte orkar prata någon längre stund med Skype. Massa småsaker som liksom bygger upp en hel hög av hemlängtan. Känner mig lite avstängd från omvärlden, avstängd från min värld med alla människor jag tycker om där hemma i Sverige. Att inte kunna prata med någon där hemma när jag känner för det. Att behöva passa tider så att det inte ska bli mitt i natten för dom där hemma.

Och vet ni vad jag saknar? Familjelivet. Det var så roligt att vara hemma i sommar och bara vara med min familj. Och att träffa släkten och kusinerna och deras barn. Det var så härligt att ha barn runtomkring sig. Det insåg jag då att det har jag verkligen saknat. Jag vill inte ha några egna barn just nu, så ni kan vara lugna, men jag skulle gärna ha barn runtomkring mig. Barn och djur. Det gillar jag. Känner att jag lever då.