fragment ur ett liv

Sov en stor del av dagen idag. Jag vet inte vad som hände. Det är inte det att jag inte har nåt att göra. Har en lång lista med grejer jag borde göra.
Men i stora drag såg min dag ut såhär:

Vaknade.
Ringde mamma.
Var ledsen/deppade/fick stöd/fick babbla av mig hos mamsi. Kände mig lite lättnad efteråt (som när man är barn och har ramlat och slått sig, gråtit och blivit tröstad. Ni vet precis efter det. När man kanske får något. En klubba eller glasspinne eller så.)

Var jättelåg och låg i sängen resten av förmiddagen. Gick lång promenad. Kollade i många affärer trots 4.80 NZD på mitt Nya Zeeländska konto. Satt på en bänk nere i hamnen och tittade ut i havet.

Gick till biblioteket och läste.
Om islandhästar. Bland annat.

Sen kom jag hem och såg världens finaste mejl av mamma och pappa. Jag började gråta.

Sen kom L in och tyckte jag såg ledsen ut.
Så pratade vi om jobb och framtid och visum och planer. Det är så mycket som är osäkert, och mycket som förändrats det senaste. Både i stort och smått. I världen och i vårat liv.

Kände mig lite bättre sen.
Men fortfarande funderande.

Såg klart en film som skulle lämnas tillbaka idag. Sen somnade vi båda två vid fyra och vaknade någon gång efter sju. Förbannat.

Drog oss iväg på moppen till Food Alley på Lower Albert St. Åkte hem i regnet och kollade på ännu en film. Den var dålig. Eller, jag vet inte. Men jag hade benkrypningar.

Nu var det sovdags här. I alla fall för den hårt arbetande mannen. Jag är inte särskilt sömnig. Äta nåt kanske.