fredag 9 januari 2009

upp och ner.

Idag var jag på en liten... blinddate kan man ju säga. Det var jättekul och trevligt! Väldigt kul att prata svenska och otroligt att man kan hitta folk såhär genom bloggar tycker jag. Eller, inte otroligt kanske, men otroligt roligt! Kul att skaffa lite tjejkompisar också för det blir ju mest manssällskap annars.

Hade en jättetrevlig fikastund i alla fall, det var nog det enda bra med den här dagen. Resten har bara varit jobbigt och tråkigt och i skrivande stund är jag ganska... vet inte. Ledsen. Rädd. Orolig. Obekväm.

Har inte skrivit så mycket om polisutredningen här på bloggen kom jag på nu. Men för att dra en lång historia kort, häromdagen pratade jag med Leon som utredaren heter (faktiskt) som har fått mitt fall. Han vill ha en second interview med mig som är mycket mer grundlig när det kommer till vad han gjorde och helt enkelt mer grundligt om händelseförloppet.

Jag visste att detta kanske skulle komma att requestas... Har även fått förklarat för mig hur jävla jobbigt det kommer bli (i princip), så det känns ju verkligen betryggande. Tydligen ska en counsellor vara med hela tiden och de ska få mig att återuppleva hela scenariot för att få ut så mycket detaljer som det bara är möjligt.
Imorgon 9.30 ska detta ske och tårarna brast i samma sekund som jag la på telefonluren. Fan vad jag inte vill. Har sån jävla ångest över det här alltså. Har nog aldrig mått så här dåligt över något jag ska behöva göra. Jag får gärna ha med en "stödperson" men de avrådde mig starkt från att ta med min partner så då kan man ju verkligen undra vem fan jag skulle ta med mig. Har ju ingen annan här.

Just nu vill jag bara ha min mamma och pappa hos mig och försöka glömma hela alltihopat. Har aldrig saknat dom såhär mycket som nu.

8 kommentarer:

Sweet-saga sa...

Vi saknar dig väldigt mycket också, önskar verkligen att vi kunde vara hos dig! Just nu har både du och jag det ganska jobbigt! Kramar

Anonym sa...

tanker pa dig, mandiz!

Anonym sa...

Jag hade varit där med dig käraste du! Hållt handen, torkat tårar, kramat och bara funnits till hands. Fan. Jag önskar så jävla mycket attjag verkligen kunde göra något för dig! Kommer du på något så säg till. Pusskram!

Anonym sa...

Hmm...hade jag vetat om det lite tidigare sa hade jag kunnat folja med dig. Har sjalv en dotter i din alder hemma i Sverige, sa om du behover en stand-in-morsa, sa ar det bara att ringa! Men visst maste du kunna ta med dig Leon om ingen annan finns, du kan ju inte behova ga igenom det har ensam, det maste de ju forsta! Hoppas allt gar bra i alla fall, och hor av dig om du vill!!! Kram fran Eva med familj.

Matilda sa...

önskar jag hade kunnat vara hos dig nu. saknar dig också!

Kristin Schyllner sa...

Hejsan... Kristin heter jag, är 16 år och bor i Gävle. Vill bara säga att jag blir så sjukt inspirerad när jag läser din blogg, hittade den idag... I hela mitt liv har jag bara velat flytt utomlands och komma bort ett tag. Helst stanna för alltid, men till en början bara resa runt... Min nya zeeländske pojkvän Andrew (som bor i Sverige) har nu gett mig världens chans att bo i Nya Zeeland i en till två månader, men min jävla deprimerade pappa tillåter mig inte att åka. Vi skulle bo hos hans föräldrar och båda vi skulle plugga och ta kurser, alltså blir det inte bara en solsemester... Detta gör mig så grymt ledsen, då jag för en gångs skull får världens chans for a life time, MÅSTE min pappa som jag inte ens träffar, sätta stopp för det. Damn.

I alla fall, din blogg är guld... Keep it up...

Haren sa...

Jag hoppas verkligen att det gick bra. Tankt pa dig i dag!

KEONI sa...

Jag missade ditt inlägg om händelsen, vilket är otroligt med tanke på att jag bruka kolla in hur du har det därnere! =) Hoppas att det gick bra hos polisen, helt rätt att anmäla personen - som någon annan skrev - skulle han göra något liknande igen så har polisen mer att gå på. Verkligen strongt att du kickade honom. ** Mina fördomar försvann inte när jag va i Kiwiland men jag träffade en mauirer som hade lämnat familj och vänner och blivit kristen, hade jobb och utbildades. I varje tung låda finns något lätt. I varje tår finns något fritt. I varje fel finns något rätt.!!

Kramas - Jeppe