fredag på nya zeeland

Sitter här i min säng i mitt sovrum i min lägenhet i min stad i mitt land på min jord i mitt universum. I det öppna fönstret fladdrar gardinerna av de "southwesterlies" som ligger över stan idag. Jag svettades nyss men nu är jag nästan lite frusen, så mycket blåser det. Det blåser väldigt mycket i Auckland, tycker jag. Windy city. Men så kallas den ju också för the City of Sails och för att segla behövs ju viss vind.

Har tänkt mycket fram och tillbaka idag på var jag befinner mig i livet just nu. Vad som är mitt hem och vad som är hemma. Vad som är mitt och när jag är utlänning... Auckland är mitt när turister frågar mig om vägen nånstans och jag kan svara, men jag är bara gäst här, eller kanske "ny", när folk pratar om diverse ställen i Auckland jag inte känner till. Så allt är väl relativt egentligen, likaså frågan om var jag hör hemma och vad jag kan göra och vem jag är.

Jag vill inte åka hem till Sverige just nu. Jag vill att alla ni, de bästa, kan komma hit. Det här är paradiset på jorden när det är helvete i Sverige under vintern. Jag saknar Sverige något alldeles fruktansvärt ibland. Och vissa människor som finns där. Ibland känns som att det enda jag gör är att längta hem. Men ju längre tiden går och ju mer jag blir hemmastadd här, inser jag ju att detta kommer bli ett ställe jag kommer sakna och längta till när jag väl lämnat det.

Önskar ändå att jag kanske kunde åka hem ett par veckor för att sen åka tillbaka. Allt skulle kännas så mycket bättre då. Träffa alla igen... och gosa med Saga. Det är helt sinnessjukt hur mycket man kan sakna sitt husdjur. Mer än människor faktiskt, absolut. Människor kan jag ju i alla fall prata i telefon med.

Nåväl... tid är något som flyger iväg och nu är det faktiskt mindre än sex månader tills jag åker hem. Ja, Sverige kommer alltid vara mitt hem.

På tal om sex månader så insåg jag idaaag att om exakt en vecka, den tolfte, är det min och L's halvårsdag! Vi har inte firat ett enda "anniversary" än, har inte haft nån koll på det. Hade troligtvis missat denna också om det inte varit för slumpen att jag kom på det idag när jag pratade med mamma. Undra vad vi ska hitta på då. Nåt får man väl hitta på. Fast alla dagar med L är väldigt bra ändå, det måste jag säga. Att jag inte tröttnat på honom än! Jag brukar annars tröttna på människor efter ett tag, nämligen.