skräpmat

Idag har jag ätit på Burger King. Haha. Jag ba gick dit och åt alldeles för mig själv. Kändes jättekonstigt och mobbat först. Men sen insåg jag att ingen känner igen mig i den här stan ändå, så det spelar ingen roll hur konstiga grejer jag gör eller hur pinsamt jag beter mig. Så min panik över att göra saker ensam (shoppa, äta, fika, gå på bio) är som bortblåst här. Det är skönt! Man liksom bara försvinner i massan här.

Sen köpte jag även en chocolate chew cookie från Mrs Higgins, och den var så ljuvligt god. Åt den medan jag väntade på bussen hem (orkade inte gå) och samtidigt tittade jag på när polisen grep någon mitt framför mig. Tror han hade kört mot rött ljus eller något, kört för fort kanske. Han var iaf tvungen att följa med to the station som de säger här. Rena polisdramat framför mina ögon alltså!

Poliseyrket här är ett riktigt skityrke. Ingen vill vara polis, alla hatar poliserna. Eller, "pigs", som de kallar dom. Det finns typ ingen direkt polisskola, de bara rekryterar ungdomar direkt ur high school som får gå en tre månaders kurs sen är de poliser. Så som ni kanske kan förstå har inte folk direkt någon respekt för polisen här, då de oftast är riktiga rötägg som inte lyckades bli något annat. Väldigt annorlunda mot tex i Storbritannien där ju polis är ett bra yrke. Ja, annorlunda mot Sverige till och med. Där är det ju iaf rätt svårt att komma in på polisskolan.

Sen handlade jag mat, och självklart väljer jag den enda kassan vars maskin krånglade med chipläsaren!! Haha, alla andra funkade finfint såklart, som vanligt. Men inte den kassan jag valde. Fan vilka trauman man ska vara med om då. Men jag var helt äckligt lugn och ba "jaha" "okej "mmm thanks".

Kanske kan det bero på att jag känner mig väldigt lugn idag. Vilket i sin tur är en biverkning från Prozac-pillrena jag numer äter. Gick till läkaren idag, han var jättebra och lyssnade verkligen på mig (vilket de svenska läkare jag träffat inte direkt gjort så bra, generellt). Föreslog att jag skulle börja träffa en psykolog också. Så det kanske jag ska göra. Så skrev han ut meducin till mig, får hoppas att den funkar. Kan ju ta nån vecka innan man märker nåt. Har inte velat knapra piller innan... men känns inte som jag har så mycket val längre.

Ser ni, till och med människor med psykiatersambor blir deprimerade!

Annars är väl allt rätt okej idag. Vi har hittat en lägenhet vi vill ha, i Mount Eden, det är visning på onsdag så sen får man väl hålla tummarna. Den är jättefin.
Ska ut och springa sen hade jag tänkt mig. Leon drar i mig. Innan var det tvärtom.. hehe. Men jag kan ju faktiskt skylla på min depression. "Lack of motivation."