Brevet till Sverige

Hej igen!

Konstutställningen igår var väl sådär. Inget mind blowing. Nutida konst kan ju vara lite..abstrakt ibland. Hur som, konstnären var trevlig och eftersom Leon känner alla i den här stan (verkar det som) var vi och fikade med honom, Eddie, idag.
Gud vad skönt det är att umgås med killar, faktiskt. Chill, liksom. Inget fel på tjejer egentligen. Men de killkompisar jag fått här är mycket trevliga och bakåtlutade (precis som jag, he he ehm...).

Hur som! Ja, vi fikade. Faktiskt på riktigt! Inte bara en kaffe, eller en öl. Utan riktigt fika! Jag åt en chokladbrownie som var satans kladdkakegod. På Il Forno här i Ponsonby. Sen gick vi - jag, Leon och Matt - och hyrde film och tog även en repa inne på Tatty's. Haha...

Nåväl nåväl.
Till de viktigaste händelserna i dag (eller kanske, denna veckan!!!!).
I morse när jag skulle gå ner och kissa, öppnar jag dörren och vad får jag se utanför vår ytterdörr... ett paket! TILL MIG!
Men jag var banne mig tvungen att kissa först, har nog aldrig kissat så fort. Skuttade tillbaka in och kände på paketet. Tungt.

Nog var det vad jag anade... en liten matleverans från Sverige. Ack vackra Sverige. Mitt hjärta rusade när jag öppnade paketet samtidigt som jag pratade med mamma på Skype.
AAAHHH!!!
Estrellas Grillchips.
Haribo gummibjörnar och nappar.
Marabou mjölkchoklad.

Höll på att börja gråta av lycka.
Chipsen var såklart mos. Som corn flakes ungefär. Men vad fasen gör det! Skopade i mig dom ändå. Och det var så otroligt gott. Svenska chips. Svenskt godis och svensk choklad. Herregud. Trodde jag skulle dö. Det smakade hemma.

Åh.

TACK världens bästa mamma och pappa.

Mer som hänt då... igår kväll när jag skulle somna blev jag sjuk. Låg halva natten och hade extrem feberfrossa. Trodde jag skulle dö, L undrade om jag behövde åka till sjukhuset. Han blev jätteskraj. Jag med. Vet inte vad det var, det gick över efter några timmar och lämnade efter sig en massiv huvudvärk. Kände ungefär att jag behövde gå ut och ställa mig i snön eller nåt, som när man var liten och hade feber.
Men här finns ju ingen snö. Tog en dusch och så...

Och förresten! Blir så himla glad av era kommentarer. De betyder faktiskt jättemycket, tro't eller ej! Det är ju som små brev jag skriver här hem till Sverige om allt och ingenting. Och kommentarerna är lite som svar på dessa. De gör att man känner sig lite mindre svensk-ensam här borta. Kram på er.